Allt har förändrats

Gamla minnen från öppna förskolan. Nu gör vi nya!

2011-09-13T15:15:00.001+02:00

En till

2011-08-01T11:34:00.001+02:00

Grävmaskin

2011-07-30T17:59:00.001+02:00

Tre år

2011-05-19T21:43:00.001+02:00

Han fyller 3 år.... Han mår bra och är full av energi när han lika gärna kunnat sitta och flämta i ett hörn, i dåligt skick medan vi kunde hoppas i bästa fall få 10 år med honom. 10 år med lunginflammationer och plågor. Gissa om jag är tacksam... Jag kommer helt klart att lipa mer än en gång under hans födelsedag...

Vilket väder...

2011-04-24T11:02:00.001+02:00

Kan knappt minnas en påsk med bättre väder. Perfekt för en mopedtur till rymdlekparken, då gnällfaktorn var hög på morgonen.

Glad påsk!

2011-04-22T10:19:00.001+02:00

Språng

2011-04-08T18:33:00.001+02:00

Idag ritar Imre bilar för första gången. Glassbilar, lastmaskiner, traktorer och vanliga bilar. Och pojkar som köper glass.

På tu man hand

2011-02-19T10:20:00.001+01:00

För första gången på 2 år ska vi vara utan barn en natt. Unge herrn lämnas just nu hos morfars och unga fröken landar snart hos mormor. Vad ska vi hitta på då?

Dytten

2011-02-13T10:38:00.001+01:00

Så har man fått sig en Androidmobil igen. Funderat på att byta blogg, börja på ny kula, men vi kör på här så länge.

Frys tiden

2010-07-28T22:34:00.004+02:00

Frys tiden. Stanna klockan. Låt det alltid vara som det är nu.

Vi är lediga båda två och barnen mår bra, sköter sig snyggt, nåja idag var det en jobbig dag för Imre av någon anledning - och det går ju ut över resten av oss, men totalt sett kan det inte bli mycket bättre än så här.

Lillan växer, hon är en riktig dunderklump som börjat komma igång ordentligt. Hon har skrattat för första gången, snackar och pillrar med saker. Och äter. Jisses vad hon äter. Snacka om skönt! Hon är så go och mysig... Och rätt bestämd - och vill att det ska hända grejor. Hjälp, när de kommer igång och springer runt båda två. Det blir livat...

Man fattar att Imre verkligen blivit störd vad gäller det här med maten. Men det går bra med honom också ändå. Han är en smal tarm men inte så han ser undernärd ut - och han mår bra. Han mår så bra så det kunde man aldrig tro. Han springer omkring, pratar massor, pillrar i allt, busar, leker och är påfrestande men charmig till tusen. Jag klagar inte på hans aktivitetsnivå - tänk om det istället varit så att han suttit i ett hörn och flåsat. Fy... Så nej, det är en fröjd att se honom fara omkring, höra allt han berättar om och skoja med honom.

Jag är förvånad över hur mycket en unge på två år och 2 månader kan och förstår. Sen har han humor också! Om han plockar fram en mugg med bilder på djur - och pekar på den och säger vad det är för djur och så säger jag nåt helt annat och ser lurig ut så fattar han det på några försök - och skrattar och fattar galoppen och börjar själv att säga att det är nåt annat än det är. Då kontrar jag och börjar säga vad det är på bilderna och han låtsas att det är nåt annat - sen byter vi...

Han pratar som sagt massor, berättar om vad han varit gjort och håller på med. Flerordsmeningar och egna sammansättningar som han kommer på själv. Ibland tror man att han inte riktigt hör på vad man säger, eller inte riktigt förstår - men så kommer det tillbaka vad man berättat, när man inte anar det. De förstår verkligen mycket, de små.

Vi var ute med husvagnen för någon vecka sedan - ingen lång tur, då vi inte visste hur det skulle sluta. Lillan är lite tjorvig att få isäng på kvällarna och Imre brukar vara totalt speedad när vi åker bort, så vi tänkte att vi testar en natt för att se. Skulle det bli för jobbigt skulle vi åka hem. Men det gick hur bra som helst - de skötte sig bättre än hemma! Imre gillar verkligen husvagnslivet - men bilresa är jobbigt...

Som sagt, frys tiden. Låt det alltid vara som det är nu. Livet är verkligen underbart just nu.

Snuttehämnaren

2010-07-15T08:39:00.000+02:00

Superkrafter: vakna supertidigt på morgonen, ställa till med stor oreda på kort tid (kaoskraft), skrika så högt att folk i närheten blir paralyserade m.m...

Semester!

2010-07-12T16:45:00.000+02:00

Inte dumt att börja semestern med kanonväder och bad.

Cykelsadel på moppen

2010-07-10T09:37:00.000+02:00

Svårt att se hur en morgon kan bli bättre.

Sommar

2010-07-02T18:37:00.000+02:00

Även i Norrland börjar det kännas som riktig sommar nu.

Vatten

2010-06-26T17:01:00.000+02:00

Att det ska vara så roligt att kasta sten i vattnet. Även när kan blivit vuxen.

Trevlig midsommar

2010-06-25T12:54:00.000+02:00

Dopp

2010-06-15T21:31:00.010+02:00

På lördag är det dags. Dags för att doppa lillasyster. Hon har just blivit 3 månader. Helt otroligt. Hon ska få en egen doplåt, hon också. Den är snart klar. Jag tänker tillbaka på Imres dop. Jag minns känslan. Vilken dag.

Han var ju så liten och mager. Det var kämpigt med maten. Varje dag var man orolig för att det skulle bli en dålig dag med maten. Men de hade ju undersökt honom på tvåmånaderskontrollen en månad tidigare och inte hittat något - så det borde ju bara vara kolik? Eller? Oron gnagde konstant - men det hade inte barkat riktigt ändå.

Dopdagen blev en bra dag trots allt. Han var så god och glad och rar, log mot alla och var på bra humör. Tills han blev trött. Det var tydligt redan då - han fixade inte att koppla av. Kunde inte sova om det var mycket omkring honom - fast han var jättetrött. Visst ligger en del av det i honom som person men när man såg skillnaden efter hans operation förstod man hur mycket i hans beteende som var relaterat till hans hjärtfel. Så det fanns närvarande där - konstant. Mörkret. Oron. Man kan se det i texten till hans dopsång.

Och så nu. Vilken skillnad! Det är så annorlunda den här gången. Hon är så härlig, hon mår så bra och vi får fokusera på hur det är att ha en liten spädis. Förutom att hon har en storebror som tar uppmärksamhet av henne, men det är hur härligt som helst att ha två. Det märks i hennes sång. Men jag avslöjar inget av den innan det är dags att spela den. Vi tar Imres dopsång en gång till innan dess.

Allt har förändrats

En sån toppendag

2010-06-06T17:04:00.000+02:00

Lämnar Imre hos morfar och kör ett lass ris dit sen. Får assistans av en helnöjd son som tycker det är toppen att få åka och hälsa på någon. Lillasyster sover hela förmiddagen. Åker hem och klipper gräset. Imre hjälper till genom att jaga efter med sin leksaksgräsklippare. Tänk att man kan tycka en sån dag är så härlig, för det känns verkligen så. Köra skräp och klippa gräs är inte direkt kul i sig men tillsammans med familjen och nöjda barn blir visst det mesta kul.

För tio år sedan...

2010-05-31T08:30:00.001+02:00

För tio år sedan läste jag teoretisk filosofi och funderade över om det finns sanning och kunskap som existerar oberoende av människan. Idag går jag och luktar ungar i röven för att känna om de har bajsat. Det händer en del på tio år.

I traktorernas land

2010-05-29T17:38:00.000+02:00

På besök hos p-morfar som har 3 traktorer, en moped, bilvrak, en motorcykel och massor med leksaker på vinden. Klart man är på bra humör då!

Dessa härliga kvällar och nätter

2010-05-24T10:45:00.003+02:00

Klockan 7 drar det igång. Då ska Imre gå och lägga sig. Ofta blir det senare. Ibland tidigare. När han kommit till sängs och somnat (vilket för tillfället ofta går ganska bra) sätter lillasyster igång. Brandlarm typ. Man tror till sist att hon är hungrig och ska ha mat, men när hon får blir hon arg, skriker ännu mer, pruttar en hel massa och stökar. Så fortsätter det minst en timme. Sen blir hon trött. Då skriker hon för att hon är trött. Man lägger henne i sängen eller sittern och så sitter hon och skriker. Imre har under denna period vaknad 2-3 gånger. Inte för att det lever om, men för att det är så han brukar göra och alltid har gjort. Klockan 9 har lillasyster lugnat ner sig och kan äta sin kvällsmat efter bajs och pruttanfall och efterföljande blöjbyte. Imre vaknar en gång till och sitter upp och skriker i sin säng. När man kommer dit slår han bort handen och vill inte lägga sig. Okontaktbar. Man lägger i säng lillan. Hon stökar på och somnar till sist (21.30-22.00 är klockan nu). Imre somnar och vaknar en gång till. Klockan 22:00 får man en liten stund framför datorn innan det är dags att borsta tänderna. Under den stunden vaknar Imre en gång till och skriker. Okontaktbar.

Sen lägger man sig i sängen och håller just på att somna. Då vaknar Imre och skriker. Okontaktbar. Man går in till hans rum och trycker in tutten. Har man tur lugnar han sig efter kvällens stök och vaknar bara ett par gånger till på natten. Då har man riktigt tur alltså. Inatt vaknade han säkert 10 gånger fram till 3 fick vi det till. Då gav jag upp och tog madrassen och bäddade inne hos honom. Sen har vi lillasyster som vill ha mat nån gång under natten, men det är min fru som drabbas av det. Faktum är att hon har drabbats mer av nätterna på sistone, förr var det jag som vaknade, men nu sover jag rätt hårt.

Såna är kvällarna och nätterna hos oss. Det skulle vara skönt att åtminstone få nån timme med lugn och ro för oss själva på kvällen iallafall. Så är det inte idag.

Tvååringen väljer sina favoriter

2010-05-23T11:30:00.004+02:00

Helt otroligt, han har blivit två år! Massor av presenter har han fått, snacka om en bortskämd liten kille. Men det är svårt att undvika att det blir så, inte minst är man ju själv duktig på att skämma bort honom.

Jag har ju tagit upp det förut, att det är fascinerande hur inriktad han är på typiska pojkleksaker. Vi har verkligen inte försökt styra honom, men det är grävmaskiner och lastbilar som gäller - både verkliga som leksaker.

Imre fick en docka i födelsedagspresent. Och flera grävmaskiner av olika typ. När han öppnade paketet med dockan tittade han på den och kastade undan den. Det är väl ungefär så han brukar göra med dockor. Eller ännu värre, ta upp dom i ena foten och banka huvet i golvet på dom, innan han säger att den är "dålig" och kastar den åt sidan. Vi var som sagt oroliga att det skulle bli så han uppförde sig med sin lillasyster - men det är en helt annan sak. Henne bryr han sig om och det har gått långt över förväntan! Han har faktiskt visat ett liiiite liiiite större intresse för dockor sen hon kom, han har t.ex. matat dockan lite snabbt. Men det är grävmaskiner som är grejen. Inget snack om saken. Grävmaskiner, lastbilar, kyrkklockan, klockor överhuvudtaget, verktyg - och städning också för den delen. Köra dammsugaren är roligt!

Jag filmade lite morgonen efter hans födelsedag då han direkt han vaknade skulle leka med en av grävmaskinerna han fick. Jag frågar honom om dockan, och tja, ni kan ju se vad han gör. Visserligen triggar jag honom när jag pratar om att jag hörde att han kastade den när han öppnade paketet, men jag tycker ändå det är rätt klart vad det är som är kul. Precis som jag upplever att det är med i princip alla andra barn jag träffat. Därmed inte sagt att jag tror han kommer att bli grävmaskinist för det - det hinner hända så mycket och vi människor är anpassningsbara. Bäst det är vill han jobba på dagis, vad vet jag, och vill han det tänker inte jag stoppa honom. Men jag kan bara inte för mitt liv förstå att det finns människor som tror att könet i allt väsentligt är en social konstruktion. Innan jag fick barn själv trodde jag faktiskt inte att det skulle vara så stor skillnad på dom små som jag upplevt att det ändå är. Visst handlar en hel del om samhällets förväntningar, men att förväntningarna skulle uppstått ur tomma intet ser jag som väldigt världsfrånvänt. Sen är varje barn en individ och man kan inte dra alla över en kam. Kön är bara en av många variabler. Kan vi inte lära oss att leva med den variabeln istället för att försöka utplåna den?

Grävmaskinisten

2010-05-20T22:22:00.001+02:00

I full färd att testa födelsedagspresenten från farmor och farfar.

Grävmaskinskillen

2010-05-20T22:21:00.001+02:00

Efter dagis idag gick vi till leksaken runt hörnet. Grävmaskinen skulle med förstås!

Hjälpsam storebror

2010-05-18T19:54:00.000+02:00

Imre vill ge lillasyster mat när hon är ledsen och har magknip, vilket inte är helt lyckat, men väldigt charmigt.

Mysigt besök

2010-05-18T13:02:00.000+02:00

Jag fick mysigt besök på jobbet då frun gick till frisören. Lillasyster har varit med på sitt första telefonmöte nu. Det skötte hon riktigt bra genom att vara tyst. Nu sover hon medan jag sitter med min programkod. Mysigt.

Söndagmorgon i lekparken

2010-05-16T10:27:00.000+02:00

Söndag morgon

2010-05-16T10:15:00.000+02:00

Jag gillar söndagmorgnar. Det är så dött ute. Alla ligger väl och sover, bakfulla. Utom jag och Imre. Vi går ut och promenerar och får ha hela världen för oss själva. Lugnt och tyst och skönt.

Hjärtkontroll

2010-05-12T16:07:00.004+02:00

Så var det dags för Imre att göra kontroll av hjärtat idag. Han var jätteduktig under EKG:t, blodprov och pox-mätning, sköterskan som gjorde detta var väldigt pedagogisk och testade först grejorna på oss innan hon testade på honom. Förra omgången, för ett halvår sedan, var verkligen katastrof, så det var skönt att slippa se honom ledsen, även om han var en smula skärrad.

Hjärtläkaren körde ultraljud och såg att förstoringen han uppvisade tidigare håller på att minska - vilket är ett jättebra tecken. Inget läckage alls (har det aldrig varit heller annat än första kontrollen, men det brukar vara vanligt att det läcker i sömmarna), och tro det eller ej håller han på att dra iväg lite på viktkurvan!!! Hade jag aldrig räknat med, så spinkig som han är är han ju närmast genomskinlig om man lyfter upp honom mot ljuset.

Jag är bara så lycklig... Tänk om man vetat om att det skulle gå så bra i slutändan.

Är man söt så är man

2010-05-11T18:31:00.001+02:00

Efter dagis

2010-05-11T18:29:00.001+02:00

Så här glad kan man vara efter att man kommit hem från dagis!

Lämna av

2010-05-10T11:38:00.000+02:00

Så har jag lämnat den unge mannen på dagis utan att själv följa med in. Första gången. Han var inte det minsta ledsen och då han fick gå ut och leka med ens blev han helt uppe i varv. Känns bra! Dagispepp som Nilsén skulle säga.;-)

Då och nu

2010-05-09T13:58:00.000+02:00

Gissa vem som fått igång blogg i mobilen med bilder också? Där har jag en massa bilder som jag inte lagt någonstans. Och så vill jag prova att se hur det blir när jag lägger upp mer än en bild, så vi tar en gammal, från december 08, och en från idag. Fin mössa va? Jag har ju designat den själv. ;-)

Stormens centrum

2010-05-09T11:56:00.000+02:00

Småpyssel

2010-05-09T11:47:00.000+02:00

Idag grejar vi med att sätta upp saker, skruva och borra och småfixa. Lillasyster sover så gott i oljudet.

Rund och go

2010-05-09T10:00:00.000+02:00

Nallemannen i farten

2010-05-09T09:14:00.000+02:00

Timmy knark?

2010-05-08T09:12:00.007+02:00

Är det bara jag som undrar över om man smugit in drogpropaganda i Timmy Lamm:s introlåt? Ingen fler som reagerat över de här textraderna:

"Timmy, hej Timmy! Är ett litet lamm som vill testa allt". På en hemsida läser vi:

"Adorable but perhaps not as innocent as he looks, Timmy is a baby lamb who sucks a dummy and has an alarming propensity for getting into dangerous situations.

Nä det här låter definitivt som kopplingar till undre världen. Tror väl jag det att han hamnar i farliga situationer om han håller på med droger! Kolla in Timmy här.

Vem är det som egentligen vill ha leksakerna?

2010-05-08T06:38:00.003+02:00

Jag brukar ju hävda att det är bra att ha barn för att rättfärdiga att man själv vill göra barnsliga saker. För ett tag sen vann jag en stor BRIO-järnväg på Tradera, har samlat på lite mer tåg också, och även om Imre är väldigt förtjust i det är det något jag själv tycker är kul att leka med. Lego också.

Men nu har jag hittat nåt som är helt suveränt, fast det verkar inte gå att köpa i Sverige. Kolla in den här grejen. Man blir ju såld direkt! Man skulle haft en sån här i väntan på Lego Mindstorms som de bara måste leka med när de är större. Och tja, vill inte dom leka med den så får väl jag "offra" mig...

Modern i huset, hon har beställt Barbiesar från Ebay - såna hon ville ha när hon var liten men inte fick. Hahah... ;-)

Ont i pappahjärtat

2010-05-06T10:36:00.003+02:00

Sitter inne på förskolan och tittar på genom fönstret när Imre leker själv med lärarna där ute. Jag ska inte sticka under en stol att det känns jobbigt även om jag ser att han är glad och har kul. Jag väntar bara på att de ska komma in med honom störtgråtande för att det ska ha hänt något. Det är garanterat jobbigare för mig än för honom...för jobbigt är det.

Första gången på dagis

2010-05-03T11:36:00.008+02:00

Dags för inskolning idag alltså. Bara en timmes träff med personalen och Imre lekandes själv inomhus medan de andra barnen var ute, så han fick bekanta sig med lokalen i fred. Vi var där hela familjen, efter en skrikig morgon.

Förväntat skräckscenario: en radikalfeministisk snaggad dam tar emot oss (modell lesbisk butchflata), skakar hand med min fru, ignorerar mig fullständigt och hackar militäriskt ur sig kommandon om vad som förväntas av oss (min fru alltså, jag är ju bara ett bihang tillika biologiskt misslyckande) medan 15 ungar slåss och klöser ögonen ur varandra. Imre står skräckslagen upptryckt i ett hörn medan tre barn tar strypgrepp på honom och stjäl hans kläder. Imre får nya kläder av en genuspedagog - rosa klänning, blir fråntagen sina bilar och grävmaskiner som han gillar att leka med, och tvingas att leka med dockor istället.

Nu blev det inte så va. Det blev lugnt, Imre hade massor av grejor att kika på medan vi pratade. Han blev förstås uttråkad och ville att jag skulle leka med honom ("hålla hand!") men skötte sig rätt okej. Damen från förskolan var trevlig och tillmötesgående, frågade oss och berättade om hur det brukar fungera. Sen när de andra barnen kom in var vi på väg hem, och Imre blev jättenyfiken och ville hälsa på dom. Det var lugnt medan de klädde av sig, inga skrik, de hjälpte varandra av med kläderna till och med och verkade nyfikna på oss. Imre ville inte gå hem, han ville ut och gunga. Så det känns bra. Riktigt bra! Mitt skräckscenario föll helt på skam. Skönt!

Imre gör ett fynd

2010-05-02T13:03:00.001+02:00

Titta vad Imre hittade i geggan vid gångvägen. Helt oöppnad, endast 2 cl men ändå. Han har ögonen med sig. Jobbigt när han blir tonåring...

2010-04-29T21:12:00.003+02:00

Kan du höra hur många gånger Imre säger 'gävmanink' (grävmaskin) på 3 minuter?

Rundisen

2010-04-28T17:00:00.001+02:00

Måleri

2010-04-26T21:01:00.002+02:00

Imre gillar att måla. Han har tvålkritor som han kluddar med i badet. Hela badkaret och en bra bit uppåt väggarna. Det ser ofta ut som en snuskig nedklottrad offentlig toalett när han är klar med sitt bad. Idag tog han sig friheten att måla med sina vanliga kritor i ett obevakat ögonblick när syster bytte blöja. Soffan och TV:n (både rutan och högtalarna) hann han med.

Lillasyster äter och blir större för varje varje dag. En riktig klump har hon blivit! Massor med veck. Imorgon ska hon vägas på BVC, jag gissar på att hon är närmare 6 kilo än 5. På måndag börjar inskolningen för Imre. Jag försöker att jobba på så mycket jag kan just nu då jag har grejor som ska vara klara på ett par veckor och jag ska ta inskolningen. Känns så underligt. Tänk att han blivit så stor...

Vilken lycka...

2010-04-23T21:19:00.006+02:00

Jag har fått vara med om att sätta två barn till världen. Två små varelser som nu för egen kraft börjar göra sina avtryck. Två små individer med olika karaktär och olika egenskaper. En hade visserligen lite fabrikationsfel men man är lycklig nog att leva i en tid och på en plats där man har teknik, kunnande och resurser för att kunna åtgärda dessa.

Jag har lite svårt för de här som ondgör sig över att vi idag lever så "onaturligt", och tycker att det borde vara bättre att gå tillbaka till något annat slags stadie. Jag känner ingen sådan som faktiskt lever som de lär. Visst, tekniken löser inte alla problem, och skapar många nya, men i en sådan "naturlig" värld skulle jag själv troligtvis redan vara död och vårt första barn skulle definitivt inte ha överlevt. Så är det i den "naturligt goda" världen. Naturen är inte god. Naturen är. Det är det ordet betyder. Den fantastiska sagovärlden i 'Avatar' där man lever i något slags neurologisk symbios med växtligheten är faktiskt en film. Det var faktiskt inte så trevligt här i världen för inte så särskilt länge sedan.

Vi måste sluta upp med att förakta oss själva som vi gör, och istället inse hur mycket bra vi redan har åstadkommit, och kan åstadkomma. Det är dags att bygga vidare och bygga nytt, och inte riva ner bara för rivandets skull. För att vi är människor. Varken onda eller goda. Bara sådana vi är. Livet är gott. Det kan inte bli mycket bättre än så här. Jag är så tacksam!

Gäbbanin

2010-04-21T08:07:00.003+02:00

Jag och Imre har komponerat en hitlåt för ukulele. Den heter "gäbbanin" (grävmaskin) och ska framföras genom att man springer runt med ukelelen och growlar "grävmaskin" och "skopaaaah" medan man jagar honom. Musiken ska öka och minska i intensitet relativt intensiteten i jakten. Håller alla föräldrar på med såna här märkliga aktiviteter? Kul är det, även om det antagligen kan uppfattas som en smula bisarrt.

Lillasyster äter och blir rundare för varje dag, snacka om matvrak...

Dagis

2010-04-19T20:45:00.001+02:00

Förvånande nog ringde de faktiskt från dagis till sist. Imre har fått plats från 1:a Maj. Gulp. Faktum är att jag inte blev glad. Det känns mest jobbigt, men det blir nog bra.

Dags för dopsång

2010-04-15T13:56:00.007+02:00

Lillasyster har fått sitt namn. Nu börjar det vara dags att skriva klart hennes dopsång. Jag vet hur musiken går till den, den har jag i huvudet. Det är texten som är det svåra, men nu har jag refrängen och den ramar in hela temat - så det återstår bara att sätta sig ner och jobba lite. När nu det blir.

Här är iallafall Imres dopsång som jag skrev, med hjälp av min kompis som fick sista bitarna på plats. Den heter (surprise!) Allt har förändrats. Min lillebror, Fellow, har stått för den snygga bakgrunden. Lite synd att det låter dist om sången, det grämer jag mig över.

Vill du spela den här låten på ditt barns dop går det jättebra, med ett litet förbehåll. Det enda jag skulle vilja är att du då kontaktar mig och berättar att ni tänker spela den, och att jag får ha mitt namn som kompositör på den i dophäftet. Den har bl.a. spelats på en liten Harrys dop.

Allt har förändrats

Text:
Du landade plötsligt
en dag var du här
Man förstår inte innan
vad det innebär

för trots att man väntat
och förberett så
går det inte beskriva
hur stort det känns då

Vem hade väl ana,
vem kunde väl tro
att det nånstans därinne
fanns någon som du

som slår allt vi förväntat
och vänder allt upp-och-ner
Det liv vi haft innan
det finns inte mer

Liv, du fyller vår värld med ditt liv
Ingenting är sig likt i vårt hem
Vi vet vi lånar dig bara en tid
dina vingar ska bära dig sen, är det tänkt

Ja, allt har förändrats
och allt är på nytt
sen du kommit till oss är världen förbytt
En tid blir du hos oss
En tid är du vår
Jag ber att vi vårdar den tid som vi får

Tid, vi lånar dig bara en tid
Dina vingar ska bära dig sen
Vi vet ibland kommer vägen bli svår
och ber att inget ska rycka din hand ur vår

För allt är nu okänt
allt är på nytt
och alla faror i världen känns närmare nu

Till en värld som är oviss
där vi gör vad vi kan
Hjälp oss lämna andra i skaparens hand

Ja allting förändras
allt blir förbytt
och livets kretslopp har börjat på nytt

Ett nytt liv har börjat,
här står vi idag
och vi lägger ditt liv i Guds hand

Vackra minnen - En era är över

2010-04-05T21:22:00.005+02:00

Imorgon är det tillbaka till jobbet efter 6 månaders hemmavistelse. Känns väl inte nåt vidare, men men... Det gör det inte bättre att jag vet vad som väntar mig, det jag jobbar med har varit underbemannat ett tag och det är väl inte helt fel att gissa att det betyder att folk inte har hunnit med saker och ting som de har velat. Med andra ord väntar nog en hel massa jobb som redan skulle vara klart. Att sköta två barn kräver förstås också mer tid.

Så vi får se hur det blir med bloggande framöver. Samtidigt känns det som saker och ting har landat här till sist. I och med att vi har fått vår friska bäbis (vad vi vet, extra koll på hennes hjärta med ultraljud om en dryg vecka) har vi fått den stora förmånen att få prova hur det är att ha en sån. Det känns lite som att cirkeln är sluten. Jag tror att vår resa med barn med hjärtfel är över och det var en av anledningarna till att jag började skriva. Att skriva av mig. Sen blev det en del annat också. Det var mitt första försök på en blogg och lite experimenterande. En del mindre lyckat också. Det har också resulterat i att jag har en annan blogg också, en som jag inte vill dra in familjelivet i. Jag vet därmed inte riktigt vad jag personligen ska ha för syfte med den här bloggen, annat än dokumentera mina barns uppväxt. Inget dåligt syfte men jag vet inte om jag vill göra det publikt. Att uppdatera släkten är ett bra syfte förstås, men det går kanske att göra på bättre sätt. Vi får se vad som händer framöver.

Det har gått fort. Ibland tycker jag det har hänt väldigt lite, men samtidigt har det hänt väldigt mycket. Jag vet att jag kommer att minnas väldigt mycket från den här tiden för resten av mitt liv. Samma sak med den tid som kommer nu när man har två barn. Det betyder att det är ett fantastiskt liv jag lever just nu, då jag tror att en mening med livet är att skapa vackra minnen.

Betraktelser

2010-03-31T19:45:00.003+02:00

Den unge mannen vid middagsbordet har fått en hamburgare med bröd och ett glas saft. Han petar bort brödet och börjar stoppa brödbitar i saften. Han sitter en lång stund och jobbar koncentrerat med detta. Småpratar lite mellan varven. När han har förpassat alla brödbitar till saftglaset och rört runt med en gaffel i det så det blivit en mysig gegga stannar han upp och betraktar sitt verk en stund. Sen säger han, fortfarande djupt koncentrerad på innehållet i glaset, med allvar och eftertryck:

-"Mycke bujje. Mycke bulla. Mycke .... TAPP!"

Översatt blir detta:
-"Mycket hamburgare. Mycket hamburgerbröd. Mycket.... SAFT!"

Det är mycket med talet på sistone. Han har varit duktig på att prata länge men nu kombinerar han ord på egna sätt, sjunger och spelar gitarr samtidigt och lär sig ord utan att han säger dom. Man märker bara helt plötsligt att han kan en massa ord man aldrig hört honom säga förut. Vi tog "noppen" idag och körde runt och tittade på en grävmaskin. När vi står bredvid den säger han "stooor skopa! stoor 'nin! (maskin)". Härom veckan tittade han i en målarbok på en bild av en rugbymålvakt, som inte hade några handskar på sig och utbrister förvånat 'vantar borta!'. Såna där saker. Hela tiden.

Systers intåg i hemmet har medfört en del svartsjuka, visst, men inte så farligt. Det var väl värst nån av de första dagarna han förstod att hon skulle vara kvar här, men han bryr sig också om henne. Vill inte att hon ska ligga och skrika. Stryker henne och vill titta på henne. Men ibland blir det jobbigt för honom. Värst är det när jag är med henne, t.ex. om jag ger henne mat. Det blir helt enkelt lättast om jag är med honom och min fru med henne.

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att vi har fått en till liten filur och en tjej till på köpet! Jag blir förundrad varenda gång jag byter blöja på henne och står inför faktum att hon faktiskt inte är en pojke. Det fanns inte i min värld, även om det var det jag hoppats på om jag fick välja. Hade vi fått en pojke till hade jag förstås varit lika lycklig, kan inte tänka mig annat - men det känns ändå som en förmån att få prova en av varje sort. Och vilket mönsterbarn. Att få prova på ett barn som är friskt - det här är ju ingen sak jämfört med första tiden Imre! Det är ju lugnt! Och så vet man att man klarar av att ha barn och kan istället för att vara orolig bara känna hur mysigt det är att ha en liten spädis. Livet blir nog inte mycket bättre än så här.

Världens sötaste lilltjej

2010-03-26T11:25:00.010+01:00

Är hon inte världens gulligaste så säg??? Undrar vad hon heter...

Moppen

2010-03-25T19:49:00.008+01:00

Igår var min mamma här och drog ut Imre på promenad. Jag tog för en gångs skull "ledigt" och struntade i att följa med till BVC och gjorde istället något jag inte gjort på mer än 15 år. Jag mekade med fruns moppe! En gammal Crescent 1163, ett s.k. "raketarsel", som inte varit igång på ungefär lika länge. Jag har fantiserat om att köra runt med Imre i en cykelsadel på den.

Efter någon timme i garaget och lite rengöring av förgasaren (ett munstycke som kletat igen) så gick den igång! Lite svärande var det inblandat också. Allt funkar på den! Bromsar, lampor, till och med hastighetsmätaren! Vilken lycka!

Imorse kunde jag inte hålla mig från att visa den för Imre. Den var lite segstartad men gick igång. Han fick sitta på sadeln medan jag satt på pakethållaren och höll i honom. Man måste däremot ha två händer för att koppla och lägga i växeln så det var lite knepigt att dra iväg först, men sen puttrade vi på på ettans växel runt kvarteret. 3 turer senare har vi utvecklat det där och justerat sadeln så man kan hålla fast honom med benen och använda båda armarna till att styra och växla. Han tycker det är kanonkul och försöker att fingra på tutan när vi kör. Måste skaffa hjälm och en cykelsadel man kan fästa på den. Längtar till varma fina sommardagar då vi kan prutta omkring längs älven och åka och köpa glass. Så härligt det ska bli!

Releasen av "Projekt räkan"

2010-03-25T18:59:00.005+01:00

Det är nu 10 dagar sen vi fick vår dotter. Då vi är tre bröder plus att min bror ska få sin andra son snart har jag mer eller mindre utgått från att jag inte kan göra små töser (eftersom det är spermien som bestämmer könet). Vi hade inte tagit reda på sort innan och hade ingen aning.

På förmiddagen den 15:e gick vattnet. Planerat datum var 30:e Mars så det kändes en smula tidigt. Oturligt nog var svärmor riktigt sjuk, svärfar också. Mina föräldrar bor drygt en timme bort så vi hade inte planerat in att de skulle ta Imre under tiden vi var på BB men jag ringde för att kolla läget och mamma hade precis slutat nattskiftet och hade veckan ledig (perfekt!) så hon tog nästa buss medan svärmor febrig fick stappla sig till oss innan hon fick avlösning. Vi hade inte ens packat väskan utan slängde ihop grejor lite på måfå och lämnade Imre sovandes i vagnen efter att svärmor kom, kändes lite sorgligt att inte få säga hej då till honom.

In till BB någon gång vid 10-tiden. Vänta ett tag, sedan CTG-maskin för att kolla bäbben, sen diskussion om det skulle bli snitt eller inte. Klockan är någonstans kring 12.30 när de säger att det blir snitt om ca en halvtimme. Jag går och värmer bäbispiroger jag bakat speciellt för BB-vistelsen och känner mig lagomt yr i bollen. Själva lokalerna på förlossningen är väldigt inpräntade i mig sen sist och det känns väldigt märkligt bara att vara där. 13.15 rullar vi ner till operationsavdelningen, och det är först när vi kommer in i rummet där som jag verkligen fattar att snart har vi ett barn till. Gröna kläder på och sockskydd (jag minns att jag struntade i att ha skor under och kommer ihåg känslan av att gå i plastskydd med bara sockar).

Sen dags för ryggmärgsbedövning. Det var det värsta under hela förlossningen - det tog rätt lång tid och frun var tvungen att ligga med uppdragna ben med stora magen och värkar. Hon fick otrevliga nervpirr ner i benen flera gånger och, tja, det är väldigt rätt otrevligt överhuvudtaget att veta att någon är och sticker en nål i väldigt känsliga delar av hennes kropp. Till sist tar den och de fäller upp skynket vid hennes huvud. Det går rätt snabbt känns det som, jag känner mig inte särskilt orolig, mer förväntansfull och till sist hör man ett barnskrik. De klipper inte navelsträngen direkt, för att barnet ska få blodet från moderkakan, och navelsträngen är kort så de kan inte lyfta upp det så högt att frun ser det. Jag gör mitt bästa för att kunna se vad det är för sort. Jag tycker mig se ett "veck" och att det inte sticker ut något nedtill, men tror att jag ser fel eftersom barnet är delvis skymt. Till sist ser jag tydligt - det är en flicka!

Hade det varit en pojke hade jag förstås varit lika glad då också, men om man får välja verkar de flesta jag pratat med vilja prova en av varje sort. Så även jag så det känns som en bonus med en tjej. Skriker rätt högt gör hon också, högre än Imre när han kom ut. Det känns så omtumlande, och det känns så bra. Allt har gått kanonbra och vi har nu både en son och en dotter! 14.17 noterade de tiden till. 3775 gram, 50 cm. 10 fingrar och tår. En stor skillnad mot förra gången är att jag inte alls känner samma noja utan bara glädje. Jag blev verkligen knäpp av den väldigt jobbiga dagen då Imre föddes, min fru hade väldigt högt blodtryck och var rätt dålig av havandeskapsförgiftningen. Istället för att få barn mitt i natten efter ett tufft dygn blev det ett på eftermiddagen under kontrollerade former.

Och vilken dam sen! Hon äter och sover i princip. Ligger vaken och bara tittar. Blir bara arg när hon är hungrig - och hon äter jättebra. Mönsterbarn! Samtidigt känner jag en stor sorg då jag förstår att Imre måste ha varit påverkad av sitt hjärtfel i princip direkt. Det var aldrig mysigt med honom. Man gick runt med en stor klump oro i magen konstant och fick inte sova. Stackars lilla pojke... Hade han varit bäbis nr 2 hade vi larmat själva mycket tidigare, vi hade vågat tro oss själva i att det var något fel. Men nu tänker vi framåt istället. Vilken lycka att vi får prova hur det egentligen ska vara att få barn. Jag känner mig så rik. Och så tacksam.

Nu är hon här!

2010-03-16T13:22:00.005+01:00

Vattenläcka

2010-03-15T09:42:00.002+01:00

Här på morgonen gick vattnet. Med andra ord har vi bäbbe nummer två ute väldigt snart!

Kan man ha det bättre?

2010-03-10T22:37:00.008+01:00

Skruttiga gullunge. Det är särskilda dagar det här, det förstår jag. Även om vi inte "gör" så mycket utan mest går och väntar på att du ska bli storebror. Du har blivit så stor.

Jag får aldrig nog av att kittla dig på skötbordet tills du kiknar. Blåsa dig på magen - och i armhålan och knävecket också för den delen. För att jag vet att du är så kittlig där. För att inte tala om gnaga dig på sidan av halsen. Jag skulle kunna tänka mig att någon utomstående skulle kunna tycka att jag går för långt, att det blir för mycket för dig och du tycker det är otrevligt men så fort jag slutar skriker du "mer! mer!" så jag är inte orolig. Det är nog faktiskt mer brottning än kel men det är väl vårt speciella sätt att ha kroppskontakt antar jag. En väldigt fysisk kommunikation där vi både utmanar varandra och retas lite också. Jag kommer att sakna det den dagen du inte längre vill brottas med mig på det här viset. När du tycker att jag ska sluta larva mig och du hellre vill gå och leka själv på ditt rum istället. Och om inte alltför länge sitter jag på jobbet på dagarna igen. Tills dess är jag tacksam för varenda dag tillsammans. Även om du är besvärlig ibland, men faktiskt är du mycket mindre besvärlig än jag väntat mig. Det kanske kommer sen...

Livet blir nog inte bättre än så här.

När Imre fick se den här bilden på kameran trodde han att han var "nelle" (betyder ledsen) men det var ett försök till att smajla på kommando

Längsta meningen hittills...

2010-03-07T15:54:00.002+01:00

...vad jag kan komma ihåg:

"Tut-tut! Nu kör jag bil!" (Imre 1 år och 9 månader)

En perfekt dag

2010-03-06T19:35:00.013+01:00

En dag blir inte så mycket bättre än idag. Man vaknar efter att ha fått sova gott (han vaknade bara en gång), solljus lyser in genom fönstren och barnet är på bra humör och äter. Förmiddagen spenderas i pulkbacken med en son på bra humör. Skottar av ett tak innan lunch. Eftermiddagen blir också utomhus i pulkbacken, tillsammans med släkt, med en son i toppform och väder som inte går att toppa. Äta gott till middag, Imres topphumör håller till sängdags och han somnar trött och jättenöjd och glad i sin säng - utan krångel. Livet blir inte mycket bättre än så här.

Jag fascineras av Imres klossbyggande som har tagit fart ordentligt på sistone. Det ska byggas högt. Så högt som möjligt. Tills det rasar. Sen bygger man upp det igen. Men det är tydligt att det är höjden som räknas. Bygger små flickor klosstorn på samma vis? Skulle vara intressant om Imre fick en lillasyster.

”Men build things. Then we die. It’s in our f***ing DNA! That’s what we do! And when it all falls down we build it right back up again. But this time bigger. Better. Look! Look what we can do. Look how f***ing beautiful we are. (ur Boondock Saints II)”

Favoritleksaken

2010-03-05T19:47:00.004+01:00

Favoritleksak som legat bortplockad ett tag. Gissa om det var kul när den kom fram igen. Han fixar att skruva i och ur skruvar i plankan. Jag lägger en skärbräda under och han har t.o.m. lyckats skruva genom den också...

Eftermiddagen spenderades med snowraceråkning under klartblå himmel i härligt vårvinterväder.

Kors i taket!

2010-03-04T19:00:00.002+01:00

Killen begärde för en stund sen att han skulle få sitta i sin stol vid bordet. Sen ville han ha på sig haklappen. Sen pekar han på skafferiet och säger "gröt!". Sen äter han upp gröten också!! Visserligen leker han med för dagen roliga leksaker medan han äter, men ändå. Snart slutar det väl snöa och blir vår också?

2010-03-01T21:57:00.005+01:00

Söndagen slutade faktiskt bra. Lungröntgen var ok (bara massa slem). Vi fick gå hem till lunch och Imre åt helt ok resten av dan. Gissa om han var glad över att komma hem. Första han gjorde var att plåga katten riktigt ordentligt.

Han har ätit riktigt skapligt sen dess, han har en del att ta igen nu, usch vad benig han blev på en vecka. Idag börjar det kännas att det inte är långt kvar till man är tvåbarnspappa. Frugan börjar vara känna sig dålig nu. Det var vid den här tiden förra gången havandeskapsförgiftningen började och blodtrycket har hon haft problem med den här gången också. Känns som det blir samma visa nu, men man vet aldrig. Hur som helst har jag bakat bäbispiroger ikväll, något jag gjorde till Imres förlossning. Man får ju ingen mat som BB-pappa så piroger är smidigt att ta med sig. Mest är det nåt symboliskt. En av få maträtter jag är bra på. Pizza är ett annat paradnummer efter ett förflutet i pizzabranschen (ja jag kan berätta vad det är i pizzadegen på pizzeriorna).

Här är en video på vad man hålla på med i ett isoleringsrum. Om man inte har dropp kopplat till sig förstås. Och visst är Cat Stevens bättre?

En hård natt, bättre morgon

2010-02-28T10:01:00.004+01:00

Många uppvakningar med efterföjande "Aj!" och ta sig mot armen med nålen. Blöjbyte ingick också. Droppet slogs av vid 4:30 imorse och han har varit rätt pigg här på morgonen. Lyckades lura i honom en hel macka! Nu väntar en lungröntgen (utesluta ev lunginflammation), sen får vi gå hem och vänta på svar. Fy sjutton vad benig han blivit för övrigt...

Partylördag...

2010-02-27T22:11:00.004+01:00

...på isoleringsrummet på barnavdelningen på sjukhuset. Trots massor av droger i lokalerna är stämningen rätt låg. Imre fick sitt dropp till sist, och vi fick inte gå hem. I och för sig lika bra göra det ordentligt när vi ändå är här. Han sover inte nåt vidare hittills. Troligtvis är det dagens nålplågerier som går igen i mardrömmarna - plus att han gjort i brallan ett par gånger så man måste slita upp honom och byta på honom. Gissningsvis blir det mer av båda delar inatt. Wish me luck!

Plågsamma nålförsök

2010-02-27T15:12:00.002+01:00

Usch vad jag avskyr när de försöker sticka honom med nålar - och inte lyckas och håller på och lirkar och plågar honom och han blir alldeles förtvivlad. Jag blir rent illamående... Nu sitter det ett dropp i armen på honom iallafall. Hoppas och tror vi får gå hem ikväll. Det här börjar bli väldigt trist, även om vi nu är alla tre här.

Dripp dropp...

2010-02-27T10:36:00.002+01:00

Nä det kanske inte var onödigt ändå. Vi blir kvar. Nu ska de faktiskt sätta in dropp. Förhoppningsvis hem ikväll.

Onödigt

2010-02-27T08:08:00.002+01:00

Verkar som vi egentligen skulle ha fått gå hem igår kväll men att det kom bort sig i att det blev för sent och Imre somnade. Nu kanske vi har tur och får gå hem före ronden - men det verkar som vi måste vänta till efter den. Usch vad onödigt alltihopa. Natten var ändå ok, Imre har sovit förhållandevis bra och jag har inte legat vaken så mycket.

Sjukhus

2010-02-26T21:30:00.002+01:00

Känner att jag vill gnälla och älta av mig lite. Sjukhus är verkligen pest och efter alla turer med Imre blir det inte roligare. Det knyter sig i magen när jag kommer innanför dörrarna. Lukten. Lukten av sjukhustvål, jod och sprit. Mörka kulvertar. Bedrövade människor. Känslan av att man inte vet hur de som håller i trådarna tänker. Någonstans sitter någon och bestämmer vad som ska göras, man får höra att ditt eller datt ska ske - och helt plötsligt är det ändrat utan att man får en förklaring till varför. Man kan bara sitta och vänta. Där har vi i och för sig det som också kan sägas vara positivt också. I maktens avsaknad följer en slags frihet. Man kan helt enkelt inte göra något.

Dags stänga ner och försöka sova. Det blir nog knepigt med sömnen inatt och jag är slut som artist. Det var inget vidare att träffa på den gamla skräcken igen. Rädslan man känner när man tror att det skulle kunna vara något allvarligt på tok med ens barn. Jag tycker att jag fyllt kvoten.

Jaha...

2010-02-26T20:23:00.001+01:00

...inget dropp satt, Imre piggade upp sig på kvällskvisten - åt hyfsat med korv och har druckit bra så det var prat om att vi skulle få gå hem - men sen har jag inte hört nåt och klockan börjar bli en del så jag gissar att vi fastnar här över natten även om vi egentligen inte behöver det. Nu vet jag också vad det betyder med "isoleringsrum" som man läst på skyltar på sjukhuset. Det är ett rum där man isolerar folk så att man inte ska sprida eventuell smitta. Ett sånt rum som vi sitter i nu. Rumsarrest. Tur vi kom hit sent så Imre inte hann bli less innan han skulle sova - vilket inte gick särskilt lätt (som det brukar vara på nya ställen med andra ord). Han vaknar till väldigt lätt så det blir nog en stökig natt skulle jag tro. Tur jag ändå är pigg trots den här jobbiga dagen.

Uttorkad

2010-02-26T15:09:00.005+01:00

Efterverkningarna på den här magsjukan blev inte nåt vidare. Imre har varit usel på att äta och dricka flera dagar och imorse var blöjan helt torr. Han sa 'aj' när han kissade sen och kisset var alldeles mörkt. Bokade tid på BVC och gick dit på förmiddagen och blev skickade upp på barnkliniken där de konstaterar att han är uttorkad. Så nu packar jag ihop datorn och några grejor och går dit för att de ska få tanka upp honom intravenöst under natten. Tjiho! Vi som hade tänkt på gå träff för Hjärtebarnsföreningen imorgon...

Imre tycker för övrigt att det är gräsligt att komma in i undersökningsrum - att det sitter i så hårt! Var jättelänge sen vi var inne i ett... Dom är "dåliga" sa han idag.

Ingen vidare dag

2010-02-24T22:24:00.002+01:00

...för Imre. Ingen spya men hängigare minns jag inte riktigt när jag såg honom senast. Hoppas det vänder snart. Ser fram emot en härlig natt.

Förkylning istället

2010-02-24T08:54:00.001+01:00

Magsjukan bytte form. Nu är han snorig och hostig istället, men det är bättre att torka snor än spya.

Magsjukan fortsätter

2010-02-23T09:43:00.004+01:00

Det blev ett kräk till i natt och även idag är han hängig. Så är väl det lilla hullet han fått snart ett minne blott... Men tur är väl att han har fått lite hull att ta av.

Här är en liten film från när Imre kör leksakståg på Barnens Hus. DET är tydligen grejor det!

Så kom det en dålig matdag...

2010-02-22T10:07:00.005+01:00

...tror vi iallafall. Men det har en förklaring. Igår kväll, precis när vi skulle gå och lägga oss var det väldigt stökigt. Det visar sig snart att Pingu-pojken har magsjuka. Jippi! Vi har å andra sidan varit rätt förskonade från detta så jag ska inte klaga. Nu på morgonen är det inte så gott med mat, men han käkar ändå lite och är på bra humör, så det finns helt klart hopp. Kräkandet slutade sent i går kväll också.

Nu är han jättetrött, så jag ska bara slurpa i mig kaffet och stoppa honom i vagnen och gå ut.

Köldrekord och global uppvärmning

2010-02-20T08:37:00.005+01:00

Köldrekord för vintern: -30C! Man undrar hur det står till med den globala uppvärmningen. Har golfströmmen stannat nu? Ska jag vara ärlig har jag redan innan den här kalla vintern slutit mig till de som tror att domedagsprofetiorna om den globala uppvärmningen är orsakade av mediehysteri och fuskande forskare. När man var liten var det ozonlagret, nu är det den globala uppvärmningen. Om folk anklagar mig för att inte ta min del av den västerländska kollektiva skulden skyller jag nog på de fuskande klimatforskarna. I kombination med mediahysteri får de mig att tappa förtroendet för alarmisternas sida.

Sen är jag nog förhållandevis duktig på att inte slösa med energi, men det handlar nog mer om att vara ekonomisk (läs: snål!). Visst, jag bor i ett hus i ett klimat där det knappast är ekonomiskt att ha den standard vi har. Det krävs med dagens teknik och husstandard en hel del energi för att hålla värmen när det är så här kallt ute. Sen har vi bil också, men vi kör väldigt lite. Inte ens 1000 mil om året. Det är förhållandevis lite med Svenssonmått mätt. Men visst, skulle alla nu levande människor på hela planeten ha samma standard som vi blir det problem. Jag tror det kommer att lösa sig på det sättet - det finns helt enkelt inte nog med resurser för att alla ska ha den här standarden (åtminstone inte i med dagens teknik) och när de andra länderna kommer ikapp kommer det att jämna ut sig. Eller så gör det inte det. Att spara på energin är iallafall aldrig fel rent utifrån effektivitetssyfte.

Jag är rätt pessimistisk vad gäller mänsklighetens förmåga att gemensamt kunna ta beslut som t.ex. hur stora utsläpp vi får göra (om sen utsläppen verkligen är ett problem är en annan fråga). Det slutar antingen med en stor fet smäll eller att resurserna tar slut.

Men idag är det kallt ute. Riktigt kallt. Det var nog mest bara det jag tänkte säga. Undrar vad vi då ska hitta på?

Första befallningen + eget bygge

2010-02-19T19:23:00.015+01:00

Imre har hållit på med Duplo-lego nu ett tag. Idag byggde han ihop den här snygga bilen - alldeles själv. Han pratar mer och mer. Om han inte gillar nåt är det "dåligt". Det kan han säga om man försöker visa nåt annat än Pingu på YouTube när han ska äta (jo, han ser fortfarande på YouTube när han äter, kanske dags att sluta med det när han till sist har börjat äta så bra...).Annars är nog favoritordet "mer". "Mee kaka" (choklad), "mee kok" (majskrok), "mee bolle" (köttbulle), "mee kovv" (korv), "mee dosch" (dosch = juice = saft) "mee tappa" (mer rulltrappa). Apropå rulltrappa blev det dagens utflykt. En tur in till centrum där vi hälsade på mitt jobb samt åkte rulltrappor och hiss i köpcentren. Han blev aldrig less, tror vi höll på säkert en halvtimme.

När jag hade lagt i säng honom för en liten stund sedan var det stökigt (rätt vanligt). Då kommer det - Imres första befallning med "namn" först - "PAPPA! KOM!!!". Visst har han kommenderat förut, men inte satt mamma eller pappa först. Lär knappast vara sista gången. ;-)

Bilden nedan är från en skogspromenad jag och Imre gjorde för några dar sedan. Gillar ljuset.

Men nu kan det väl inte fortsätta längre?

2010-02-18T19:53:00.006+01:00

Imre har ätit bra nu i drygt en vecka. Vi har aldrig haft en så lång period som det har varit bra med maten vad jag kan minnas. Gissa om vi är överlyckliga? Tänker fortfarande varje morgon till frukost att han kommer att vägra. Att nu vänder det. Häromdagen var vi på badhuset, något vi var för en vecka sedan, och det syns på honom att han lägger på sig. Han är fortfarande en tunnis. En kompis och deras grabb var med och han kommenterade det med att de tycker att deras pojke är smal, men att faktiskt Imre är tydligt smalare. Och då tycker vi att Imre är rund nu. Bara att hålla tummarna.

Nätterna har återgått till det gamla vanliga vakna 3-4 gånger varje natt efter att vi har lagt oss (och 3-4 ggr innan vi lägger oss). Nu är det ingenting mot hur det var när han var sjuk men visst skulle det vara skönt att slippa. Särskilt som jag börjat sova dåligt igen. Det är ju snart vår. Den här årstiden är förfärlig. Det är så ljust och ljuset är så jobbigt. Jag blir så fruktansvärt trött - och jag har inte råd att krascha nu. Jag kanske måste förlika mig med att det är nåt som fattas i hjärnan på mig. Jag tror däremot inte på D-vitaminbrist - det är ju nu jag har varit ute i ljuset och borde fått såna i mig.

Sömnbekymmer

2010-02-15T13:00:00.004+01:00

Helt otroligt, Imre äter fortfarande bra. 7 köttbullar till middag igår. Var ska detta sluta? Istället har vi haft några riktigt tuffa nätter här. Ingen aning om varför men jobbigt är det att bli väckt 15-20 gånger per natt. Sen är det nästan vårvinter ute. Soligt och ljust så man får ont i ögonen. Jag tycker det är jobbigt att det är så ljust, blir väldigt trött dagtid och piggnar till när det mörknar istället. Sover sämre på natten också. Kanske Imre lider av samma problem?

Igår blev morfar 90 år. Han bor ett par timmars resväg bort så jag träffar honom inte ofta nu på senare tid då han är inte är med i varken kropp och sinne. Men glad var han. Och trött. Så trött. Somnade i stolen vid bordet flera gånger. Han fick inte gå och lägga sig när han själv bad om det på kvällen. Pratade med en av hans ålderdomshemspolare som inte heller fick gå och lägga sig då han ville. När man är liten får man inte vara uppe så länge som man vill. När man är gammal får man inte gå och lägga sig när man vill. Är det så det är?

Humorn har han kvar tack och lov, men det är jobbigt att se honom bli mer förvirrad för varje gång och det var jobbigt att säga adjö till honom. Man vet aldrig om det blir en nästa gång.

Nu kan det inte bli bättre

2010-02-11T13:39:00.002+01:00

Imre har nu ätit bra i två dagar igen. Det bara måste innebära att det är dags för honom att bli sjuk och äta dåligt några veckor igen. Jag har gett upp teorin om att det handlar om att hitta rätt matleksaker. Vill han inte ha mat så vill han inte ha mat och så är det inte så mycket man kan göra åt det. Ikväll är det dags att låta honom sova i eget rum för första gången. Nätterna är ju rätt dåliga som det är nu, det kanske t.o.m. kan bli bättre? Bra att byta rutiner i god tid innan releasedatum för Räkan.

Och vi segar oss vidare...

2010-02-09T21:27:00.002+01:00

Magen växer och dagarna segar sig vidare. Imre pratar mer och mer - och fortsätter att slåss. Igår kväll fick jag en spark i hakan när jag tog på honom pyjamas. Det smällde ihop i käkarna ordentligt så jag började fundera över om jag slagit bort någon flisa ur en tand eller så. Jag fattar ju att han inte begriper vad han håller på med, han är inte ens två år, men det är ändå jobbigt att han uppför sig på det där viset. Man tappar också humöret lättare när man är omkring honom hela dygnet och dessutom är trött då man vaknar flera gånger om nätterna. Det lönar sig inte att tappa humöret däremot, han tycker bara det är roligare när man blir arg. Suck... Det är just nu mycket "Aj!" och "Nää sparka", "Nää kasta" - han vet att han inte får men gör det iallafall.

Nåt jag tänkt på här i dagarna är att jag inte längre går och ältar allt elände som varit med hans hjärtfel. Jag tänker inte på det alls på samma sätt längre, och inte så ofta längre. Det är jag glad över. Det är inte så dumt med tråkig vardag när man jämför med hur det var en gång i tiden.

Nu börjar man förstå att det inte är så länge kvar av friden heller. Måste skriva en lista på saker som ska göras innan Räkan tittar ut. Hmmm, det här inlägget blev misstänkt likt det innan - det verkar inte hända så mycket här hemma...

Skönt är det iallafall att det inte är lika kallt längre. Det går ta sig ut och göra grejor igen utan att det är alltför jobbigt. Ett tag hade låset till garagedörren frysit igen. För att ta ut bilen var man tvungen att gå genom källaren - upp i garaget, låsa upp, köra ut bilen och gå in i garaget igen, låsa dörren inifrån, gå genom källaren och upp genom huvudingången och ut på gården. När sen svärmor hade parkerat bilen ute på infarten en dag var man tvungen att göra allt detta plus att man var tvungen att köra ut och in hennes bil då man skulle in eller ut med bilen. Nu har låset tack och lov tinat upp med lite kemisk hjälp. Och ikväll snöar det igen. Hurra. Ut och skotta igen imorgon.

Förtidspensionärer före stormen

2010-02-05T15:21:00.003+01:00

Här går det framåt. Eller nåt. Sakta sakta går det. Vi går här hemma båda två, infrysta och insnöade i vargavintern, som ett par förtidspensionärer. Eller går och går. Frugan går inte så mycket nuförtiden. Det börjar vara riktigt tungt nu - och trots att det känns segt är det inte länge kvar nu. Det är snart releasedags för Projekt Räkan.

Nu har äntligen öppna förskolorna dragit igång igen vilket är behövligt då Imre inte fått nån dagisplats. Plus att man tar sig ut själv också. Tur man kan leva via datorn nuförtiden!

Imre gör framsteg. Både på skallnings och slagsmålsfronten. Det kan vara hopplöst att klä honom, han uppför sig som besatt och sparkar och slår vilt omkring sig. Blir man arg och säger åt honom verkar det bara bli roligare. Sover uselt gör han igen och ska sova i våran säng. Det är väl nån period, som flera gånger förut.

Jag har upptäckt att Imre har musikalisk talang. Han har alltid gillat saker som låter, men nu märker jag att han känner igen låtar när man visslar på dom. Det räcker med bara några toner. Blinka lilla stjärna, Alfons Åberg-sången, Pingu, Krokodilen i bilen. Musik är ju mitt stora fritidsintresse så jag blir ju överlycklig när jag förstår att vi kanske kommer att ha något stort gemensamt framöver. Jag tror inte på nån Tabula Rasa utan att vi har det mesta inprogrammerat biologiskt när vi föds. Frun säger att Räkan verkar vara en helt annan typ därinne i magen. Våldsammare! Och snart är han/hon ute... Saker och ting lär nog förändras igen. Jag ska nog inte gå och tycka att det är segt här hemma - det här är nog lugnet före stormen!

Transportsträcka

2010-02-01T07:33:00.005+01:00

Ordentligt med snö i veckan som var. Nu är det -21.5. Igen. Imorgon kommer det mer snö. Igen. Vet knappt var jag ska lägga den längre, och det problemet är jag inte ensam om.

Imre är frisk från febern men äter inte för det. Sover dåligt och vaknar för tidigt. Frugan blir inte piggare. Det kan gärna få bli vår nu. Det här känns mest som transportsträcka. Om bebisen är kvar där inne i 2 månader till och man är insnöad på det här viset blir det jobbigt. Jag vill ha vår - NU!

Jakten på den heliga matleksaken

2010-01-28T18:18:00.005+01:00

Det här med maten är fortfarande kämpigt. Det handlar om leksakerna. YouTube funkar inte längre. För några dagar sedan kom jag på den eminenta idén att ge Imre mat på sitt rum. Göra nåt annat - plus att alla leksakerna finns där numera. Och vilken succé! Han har ätit jättebra drygt två dagar! Och glad och mysig och lättsam kille. Ja han är ingen jobbig pojke i vanliga fall men jag har upplevt att det varit till det bättre att han haft mat i magen. Då är frågan - äter han bättre för att han mår bra, eller mår han bra för att han äter bättre?

Igår kväll kom dock bakslaget. Det känns igen, man har gått och glatt sig över att han äter bra ett par dagar - och så blir han sjuk. Nästan 40 grader imorse och hela dagen har han ätit dåligt igen. Men man ska väl vara glad över att han hade ett par bra dagar innan.

Bästa matleksaken just nu: hamra på bultbrädorna.

Vi måste växla om

2010-01-27T19:35:00.008+01:00

Telefonen ringde häromdagen. Det var från barnomsorgen. För 3 månader sedan skickade vi in ansökan - tanken var inskolning i mitten av februari, dvs om ca 2 veckor fr.o.m. idag. Av det blir det dessvärre ingenting. Kvinnan i andra änden berättade för oss att de inte hade plats på de dagis vi angett som första och andra alternativ. Dessa är inom promenadavstånd - förstaalternativet är på väg till jobbet, det andra åt ett annat håll, men rätt nära.

Nä det var ju så mycket barn som skulle börja nu och det var så stora nedskärningar. Personalen orkade helt enkelt inte med och hade börjat säga upp sig för att det var så mycket. Vi kanske hade läst tidningen? Det hade jag inte. Visst kan det vara så att läget är pressat i barnomsorgen just nu men sättet det hela presenterades på kändes väldigt typiskt. VI har det så jobbigt just nu och det är SÅ synd om oss så därför MÅSTE det hela gå ut över ER! Så DET så! DÄR FICK NI! HAHA!!!!!! Vi blev erbjudna plats på ett dagis ute på landet en halvmil härifrån. Åt andra hållet jämfört med våra jobb. w00t, schysst!! Vi kunde få byta till ett annat område - men då fick vi minsann INTE byta tillbaka senare om det någon gång skulle bli plats - sånt håller vi inte PÅ med!

Nu är ju fallet så att "projekt Räkan" snart är avslutat och vi har då en till att ta hand om. Frugan ska vara hemma iallafalloch det var hur som helst inte tänkt att vi skulle ha Imre mer än 15 timmar på dagis, så jag undrade om vi inte kunde stå kvar i kö på platsen - hur länge hon gissade att det kunde dröja innan det skulle bli någon plats ledig och hur jag skulle kontakta henne för att framöver höra hur det ligger till. Ja ALLT ska ju gå via VÄXELN nuförtiden (jag hade inte bett om hennes direktnummer!) men visst kunde jag prata med henne framöver. Jag frågade om hon hade email och kanske föredrog detta framför telefonsamtal? Ja nu ska ju allt GÅ VIA VÄXELN men JO hon hade EMAIL och när jag sa att så viktigt var det väl ändå inte så fick jag hennes adress. Eller rättare sagt sa hon att man kunde skicka mail åt henne om man skrev hennes namn och lade till kommunen.se eller vad det var. Det blev lite presenterat som en liten finurlig GÅTA så att hon kom undan med att måsta berätta vad hon hade för EMAIL för det är ju ett JOBB SOM DEN FÖRBANNADE JÄVLA VÄXELN ska sköta!!! SÅ DET SÅ!! Och HÖR SEN!!!!!

Så nu blev det lite konstigt. Vi har gått och gruvat oss för att han ska börja på dagis snart, även om vi tror att han kommer att må bra av det, men att gå och skjuta på det några månader till vet jag inte om det är bättre. Dessutom tror jag det skulle vara bra för frugan och räkan - och Imre om Imre får vara på dagis några timmar och ha kul. Så får räkan en stund själv med mamma. Men ingen skada skedd. Vi står inte på torra land.

Nåt säger mig att det kommer att bli svårt att få tag på den här människan när jag om någon månad ska höra hur läget är på dagisfronten. Men som hon sa, och jag tolkar det som ett förtäckt hot: "Det går ju alltid att lämna ett meddelande i växeln...."

Det danska blodet

2010-01-25T17:21:00.001+01:00

Imre har danskt påbrå. Från mitt håll. Jag undrar om det är det som gör att han tycker om att dela ut danska skallar nu, för det gör han. Det gör inte lite ont att få hans förhållandevis mjuka panna på kindbenet. Annars är en klassiker att sitta i knät och skalla baklänges mot nyckelbenet eller bröstbenet. Om man av smärtimpulsen skriker ett ljudligt "Aj!" då blir han sen helt förstörd och springer iväg gråtandes. Fast han vet att han inte får "skalla" - som han har lärt sig säga. Hoppas det är nåt övergående - för det gör ONT!

Vinter och sånt man inte får göra

2010-01-22T08:20:00.004+01:00

Nåt jag tänkt på många gånger är att man får göra så mycket kul saker när man har barn som man inte "får" när man är vuxen. Tänk om man skulle fara själv till pulkbacken bland alla andra barnfamiljer? Gissningsvis skulle de väl tycka att man var ett ufo - eller misstänka att man var pedofil. Men har man barn får man göra allt det där som man inte får som vanlig vuxen. Man är ju bara ute med barnet, och det är ju barnet som vill göra allt det där man själv vill göra. Den perfekta ursäkten för alla möjliga tokigheter!

Häromdagen gjorde vi en sån där sak som jag inte minns när jag gjorde sist. Klättrade i en snöhög! Klättra upp till toppen och åka ner på rumpan sen. Imre gillar inte klättrandet så värst men att åka ner på rumpan är toppen. Och kasta snöbollar - nåt man faktiskt får kasta för en gångs skull!

Den farliga snögubben #2

2010-01-18T09:02:00.004+01:00

Så blev julen bortstädad även här. En del av städprocessen dokumenterades, närmare bestämt bortplockandet av snögubben. Jag är dålig på att se TV själv men Imre och jag bidrar själva med ett "Let's dance"-inslag i videon. Jag lägger märke till hur konsekvent jag låter när han kommer och ska ha igång mig. "Nä vi ska inte dansa nu... Ska vi dansa? ... Okej...". Så snabbt gav man med sig. Måste nog jobba på det där framöver...

Snögubben

2010-01-16T20:54:00.002+01:00

Nu är julen slut och alla grejor ska plockas ned, men vi har inte tagit itu med det riktigt... Vi har iallafall en snögubbe i hallen som sjunger och "dansar" Frosty the snowman rätt livligt. Imre tycker verkligen inte om när man slår på den - men han pratar mycket om den. Antagligen för att han är lite rädd för den. Ja vi har förstås inte slagit på den då vi förstått att han inte tycker om den. När man går förbi den pekar han och säger "Där gubbe!". Svarar man med "Ja där är snögubben - ska vi slå igång den?" så säger han snabbt "Nä-ä. Nä-ä.". Det låter så gulligt när han säger nä-ä att man gärna vill fråga honom om vi ska slå igång den - fast man vet att han inte vill det.

För att bota hans "skräck" för snögubbar tänkte jag att han skulle få titta på lite snögubbar på YouTube. Trillade på The snowman som jag minns att jag såg när jag var liten. Tecknarstilen är speciell, ser ut som de använt vanliga kritor eller nåt, men ledmotivet. Jisses så vackert...

Imre gillar också The snowman. I morse pekade han på datorn och sa "Gubbe!" när vi skulle äta frukost. Senare gick vi förbi snögubben i hallen. "Där gubbe!".
- "Ja där är snögubben - ska vi slå igång den?".
- "Nä-e.... Näe..."

Snö & snuva

2010-01-12T21:23:00.008+01:00

Imre har haft hosta och varit rosslig i en månad nu. Annars verkar han bara må bra, men igår ringde jag till barnavdelningen på sjukhuset. Fördelen när man haft ett sjukt barn, fast nu är det väl frågan om det är berättigat att göra så. Hur som helst fick vi tid ett par timmar senare och åkte dit. Vi fick undersöka honom i samma rum som hela eländet började i, den där dagen när vi inte hade någon aning om vad som skulle hända. Det kändes bra mycket bättre att gå ut därifrån igår vill jag lova. De hittade inget konstigt alls och det var väl samma som vi trodde. Vi har bara blivit lite nojiga tror jag och ville veta att allt var som det ska. Vi har heller inget att jämföra med - en månads förkylning tycker jag känns länge men det kanske inte alls är länge för småttingar. De kanske ska vara förkylda tills de slutar förskolan? Det lät som de tyckte det var lite gränsfall på länge de också men inte oroliga alls. Skönt få det bekräftat.

Idag skulle frugan på undersökningar och grejor och jag kände att jag inte orkade sitta inne. Vädret var lysande, det blev att knata till stora pulkbacken - och den är stor! Dessvärre fanns det inga bra promenadvägar dit - gångvägen dit var oplogad! Jag tänkte ta en genväg och drog vagnen på en upptrampad stig. Problemet var att 100 meter från att vi var framme blev den så smal att ena hjulet gick utanför. Det var tungt att dra den redan innan också. Det blev att slita vagnen baklänges sista biten, mer plogning än körning. Så mycket för genvägar...

Det blev lunch i skogen och promenad efter en stig då unge herrn fick spankulera helt själv i en halvtimme. Trodde han skulle bli less eftersom terrängen var dålig och han inte är den som är mest van, men han var helnöjd och kravlade när det krävdes och hade toppenkul. Härligt! Och i eftermiddags fick jag ett SMS där en annan pappa frågade om vi inte skulle dra till pulkbacken imorgon förmiddag. Blir nog att göra om alltihopa fast med åkdon, som jag skippade idag. Köra vagn och hund och dessutom dra en kälke blir faktiskt för mycket. Hoppas vädret är lika bra som idag. Vintern kan knappast bli bättre än så här.

Stora pulkbacken

Nån som lärt sig att flina upp sig för kameran

Promenad i skogen

Notering: Angående matleksaken har vi övergått till att sitta och enbart skruva skruvar i och ur brädan med skruvdragaren. Det är det bästa just nu. Har funkat ett par dagar klockrent. Tyvärr tror jag han börjar bli less nu. :-(

Matleksaker

2010-01-09T19:21:00.004+01:00

Har varit dålig på att uppdatera bloggen i veckan, så nu blir det två inlägg på en gång istället. Att mata Imre är fortfarande ingen lek. Eller det är kanske just det det är. Man måste leka i honom maten. Han måste ha något att pillra med så att han inte "märker" att han äter. Ungefär så känns det. YouTube funkar inte längre.

Idag blev jag så förbaskat trött på det här med maten, han satt och kastade iväg allt han fick att leka med, så då fick det vara. Fast jag fixar inte att svälta honom, det känns inte som att det funkar riktigt så med honom. Nåt måste ha blivit knas i och med sondmatningen (det verkar vi inte vara ensamma om även om många hjärtbarn äter helt ok).

Till middag tog jag nya tag med en egen "leksak". Han älskar att skruva, skruvar och skruvmejseln är bland det bästa som finns (av nån anledning kallar han skruvarna för "bajs", fattar inte alls var han fått det från). Leksaken ser ni på bilden. Den var väl både och. Den funkade men han blev frustrerad över att en del av grejorna var så knepiga. Kroken var för svår att trä saker på och haspen satt ju fast i brädan. Skit också. Men han åt upp allt utan problem iallafall. Till kvällsmat blev det istället skruvdragaren och ett antal skruvar vi tillsammans skruvade in och ur brädan. Det var kanon!

Man känner sig rätt fånig att man ens orkar hålla på så här. Kanske borde han få skylla sig själv för att han inte äter, men det verkar som sagt inte vara bara vi som har problem med maten på det här sättet så... Han blir så gnällig när han inte äter (för han är ju hungrig) så det känns fortfarande enklare att hålla på med det här tjafset. När han blir storebror, då vette tusan om vi orkar hålla på så här. Men det tar vi då.

Kan också nämna att jag i kylan passat på att röja ur Imres rum. Ja han har inte kunnat vara där så det är väl i och med röjningen det blivit till hans rum. Det kändes nästan taskigt att flytta alla leksaker från vardagsrummet in dit. Kändes konstigt att han satt själv och lekte på sitt eget rum igår. Ingen lång stund han var själv, bara några minuter åt gången, men ändå. Imre satt och lekte på sitt rum. För första gången.

Äntligen varmare

2010-01-09T15:57:00.008+01:00

Vi har frysit inne drygt en vecka. Kallare än -20 flera dagar i rad. Värst -27 i princip ett helt dygn. Man vill gå ut så lite som möjligt. En vända runt kvarteret med hunden är man tvungen med, och den är inte kul - trots att man pälsar på sig till tusen.

Imre tycker det är tråkigt att vara inne. Vi också. Överhuvudtaget verkar det vara mycket som är tråkigt just nu. Det börjar också märkas att det tar på frugan att vara i åttonde månaden. Jag tror också att Imre är lite less på att mest vara med mig. Han har varit gnällig ordentligt i ett par dagar och vill göra allt som han inte får - bara för att han vet att han inte får. Suck... Jag känner mig gnällig själv också.

Men idag blev det härliga -4 och vi drog till kälkbacken med snöracern. Den ligger bredvid kyrkan - och Imre älskar ju kyrkklockorna. "Gonnng... Gonnng..". Imre gillar klockorna bättre än att åka så han ville gå iväg dit istället. Jag spelade in med mobilkameran. Sen hade han tur - några minuter senare började det ringa. Klockan 14:00 en lördag. Vilken lycka! Se själv på videon.

Förresten var jag själv helt galen i klockor när jag var liten. Minns inte att det var just kyrkklockor men vanliga golvur som slog. Och gökur - de var bäst av allt! Kyrkklockor skulle jag kunna tänka mig var roliga också men att jag bara inte minns det. Imre kanske ärvt klockintresset från någon?

Köttbullespex

2010-01-04T22:06:00.006+01:00

Imre gillar att spexa och showa. Här kan ni se hur det kan vara ibland när han faktiskt vill ha i sig mat. Jag skulle då få nackspärr av de där övningarna...

Leos Lekland har öppnat här i stan för ett par veckor sen och vi åkte dit idag tillsammans med en annan familj. Jullov och nyhetens behag - gissa om det var mycket folk. Det levde om lika mycket som på krogen nästan. Det gick knappt prata - kan inte vara nyttigt vare sig för barnen eller de som jobbar där. Massor med barn som sprang runt i småbarnsavdelningen som galningar utan att vuxna kollade efter dom. Allt är vadderat ordentligt, och filtmatta på golvet och så, men om en femåring springer in i en ettåring i full karriär, så kan det sluta olyckligt. Ryktena säger att det varit fler barn än vanligt som kommit in på akuten i och med öppnandet. Vet inte om det är sant, men...

Nu sover han dåligt ikväll. Som det brukar vara när det har varit mycket. Han kan verkligen inte stänga av, han tar in allt så han knappt blir kontaktbar när han är på sånt där. Blir så uppjagad. Att få i honom mat ute på ett sånt där ställe är omöjligt. Känns som det är en hel del av mina gener där. Usch, jag känner verkligen att jag vill överbeskydda honom. Det kommer att bli förfärligt jobbigt när han ska börja på dagis...

Ajaj-buff!

2010-01-02T20:38:00.004+01:00

Var och hälsade på min broder i råckenråll idag. Inte min riktige bror som vann tävlingen här nyss, men min bandkompis tillika massor med andra hyss-kompis. Han har en massa musikinstrument upphängda i vardagsrummet, piano och ett litet PA uppriggat. Man kan med andra ord dra igång en jam-session direkt när man hälsar på honom.

Imre spelade piano, gitarr och digitaltrummor. Missade tyvärr att spela in de största ögonblicken i pianokonserten. Han sitter nämligen inte bara och bankar rätt upp och ner utan gör pauser och varierar anslag och toner. Plus att han kan skaka på huvet så att Stevie Wonder skulle bli avundsjuk om han kunde se det. Trummorna var hyfsat populära, men hans a capella-version av Trollmors vaggvisa lyckades jag fånga på video - om än det var mörkt i rummet så det är väldigt grynigt. Det ska erkännas att det nog bara är en rad i texten han lärt sig än. Ni hör nog vilken.

Gott nytt år!

2009-12-31T21:27:00.011+01:00

Hade tänkt lägga in en till om snön - det har kommit ännu mer - men det har inte blivit av.

Så var det dags att börja på ett nytt år. 2009 var ett märkligt år för min del. Det var året då smällen kom efter allt som var förra året - men samtidigt också ett år då jag haft tid att ta igen mig. Hur lätt det nu är när man aldrig får sova ordentligt. Faktum är ändå att pappaledigheten med Imre har gett mig möjlighet att fundera över saker på ett sätt jag inte kunnat då jag jobbat.

2009 blev också året då jag till stor det tappade förtroendet för media och förstod hur pass stor bloggvärlden redan hunnit bli - och att den knappast kommer att gå tillbaka utan kommer att fortsätta att växa. Jag har ingen aning om hur det varit förr i världen men det är tydligt att det finns en hel del journalister som har för stor makt kombinerat med dåligt omdöme/skrupler/kompetens. När bloggvärldens obetalda "journalister" gång på gång sköter sig bättre än "gammelmedias" (kvällspressens ska vi inte tala om) blir man rätt less. Jag gissar att det knappast var bättre förr. Personligen tror jag att det här är av godo - vanliga människor har fått verktyg som gör att de kan komma till tals - även om det naturligtvis också betyder att en del störda människor också får det. Jag tror att det finns fler "goda" än "onda" människor. Vad nu goda och onda betyder, men med "goda" människor tänker jag mig såna som är intresserade av att sanningen kommer fram. Hur det ska gå för "gammelmedia" framöver får vi se. Tidningar och TV har det blivit bra mycket mindre av under senaste året för min egen del - och känner jag mig mycket mer uppdaterad än på länge (bra uppdaterad kommer jag aldrig att orka vara), jag tror knappast att jag är ensam.

2010 kommer att bli ett spännande år, med inkopplad avlyssningsutrustning, valkampanjer, sociala medier, klimathysteri (eller om det nu är hysteri? alldeles för mycket skumma grejor pågår inom det där området iallafall), mansnätverk, och inte minst för vår egen del den planerade nedkomsten i slutet av mars.

Gott nytt år på er! Efter en hård natt och en kväll med andra småbarnsföräldrar som också ville gå och lägga sig i tid ska jag till sist göra samma sak. Det blir 2010 ändå, även om jag inte skålar in det. Gääsp...

Hur länge kan det snöa egentligen?

2009-12-27T11:16:00.003+01:00

Nu har det hållit på i 4-5 dagar mer eller mindre konstant. Rätt kallt har det varit också, så snön är lätt och julmysig. Ni ser ju själva hur det ser ut på gården. Idag är det riktigt oväder med ordentlig blåst också. Kan inte minnas när det var så här mycket snö på så här kort sist, men man tenderar att glömma sånt rätt fort.

Puh!! Julen är över!

2009-12-25T21:01:00.009+01:00

Julafton är ingen lek. Varken för barn eller föräldrar. Man blir trött. Imre skötte sig väldigt bra tycker jag. Vädret kunde varit bättre - det hade snöat så mycket att vi aldrig skulle tagit oss ut till stora vägen utan att snöröjningen varit här. Men den kom ju i tid - så vi klagar inte. Det blev en rätt lugn julafton och vid 10-snåret satt både jag och frugan och gäspade ikapp så det blev att gå i säng innan 11. Vilka partydjur vi är...

Imre är inte van att sova borta men sov väl ungefär som vanligt fram till morgonen - då han skulle upp kvart över fem. Antagligen för att han inte var hemma. Hurra... Tack och lov lyckades jag få isäng honom efter frukosten och vi tog en bra förmiddagslur. Annars hade det blivit riktigt jobbigt...

Det känns som att det här var första julaftonen för oss som föräldrar. Flera gånger under dagarna har jag blivit så rörd att jag nästan börjat lipa, tacksam ända in i märgen över att få uppleva en sån här dag tillsammans med familjen - även om man blir trött. Nästa jul undrar jag om vi orkar åka någonstans. Med en 9-månaders och en 2 1/2-åring. Det kan nog bli så att de som vill träffa oss får komma till oss. Vi får väl se. Det kanske inte är så farligt med två barn om man får ett friskt barn? Det är ju det vi hoppas få prova på. Jag tror det räcker till med två friska barn ändå...

Imres favoritleksak blev nog en snöskyffel i barnstorlek - han älskar ju att skotta snö just nu. Vildast var han annars när han öppnade en BRIO-järnväg och nån slags trummaskin. Trummaskinen finns på videon nedan.

God Jul?

2009-12-24T07:57:00.003+01:00

Så har det blivit dan. Det finns utsikter att det blir en väldigt bra (om än intensiv) dag för oss. Men så läser man något som gör att ens egna problem känns som en fis i rymden. Man kommer också att tänka på alla som är ensamma i Jul, och de som tycker julen bara är hemsk då föräldrarna ligger avsmullna eller bråkar. Det finns så mycket elände.

Jocke, det är många som tänker på dig.

Paketinslagning

2009-12-22T21:47:00.003+01:00

Har just suttit och slagit in paket. Bland annat till Imre. Det kändes stort att sitta och skriva "Till Imre från Mamma & Pappa" på paketet. Förra året var han inte med på det där med julklappar. I år kommer han att öppna dom själv. För första gången. Ytterligare en första gång.

Är det så det funkar? Man föds och så gör man en massa saker själv för första gången. Sen när man är färdig med att göra saker, för att man gjort en del saker så många gånger, så skaffar man barn - så får man se dom göra en hel massa saker för första gången. Då blir det ju första gången man får se ens eget barn göra saker för första gången. Sen kanske barnen skaffar barn, så har man barnbarn. Då får man se dom göra saker för första gången och det blir första gången man själv ser sina barnbarn göra saker för första gången.

2009-12-22T11:08:00.009+01:00

Snöar det mycket hos er också? Här har det kommit ca en halvmeter på två dygn. Det känns som förra året. När vi kom hem från Göteborg kvällen innan julafton såg det ut som ett julkort. Jag kommer ihåg lättnaden när vi landat med planet och de hälsar oss välkomna till vår hemstad. Äntligen hemma. Hemma i den lilla staden där han ska växa upp. Han kommer att klara sig. Vi tog oss igenom det. Det var lite svårt att tänka sig att vi ett år senare skulle stå och skotta snö på infarten tillsammans. Helkul tycker Imre.

Notera snön på soptunnorna. 12 timmar tidigare hade jag sopat dom rena. Grannens postlåda är rätt fin den också. En annan granne sa att han hade mätt upp det som kommit i natt till 32 cm.

God Jul!

2009-12-21T20:14:00.002+01:00

Om jag inte skulle uppdatera innan julafton önskar vi er en god jul! Det här blev årets julkort i år.